Blogga bör man...

annars blir man utesluten ur bloggar samfundet... enligt MM så är det ett tag sedan jag skrev något. "Jag har skrivit tre inlägg och du inget alls" lät det nyss... må så vara... men som författare så får man skrivkramp ibland... lika säkert som amen i kyrkan.

Nåväl, vad har hänt sedan sist då? Inte så galet mycket faktiskt. fick en förfrågan om jag ville jobba några timmar på systemet i Hallunda medan personalen där hade ett möte... och jodå, det gjorde jag. Men mina förhoppningar om att eventuellt stöta på några gamla grannar gick i stöpet... va en jäkla rusning mellan 10.. och 10.10... och mellan 10.10 och 12.00 när jag och mina extra inkallade kollegor slutade så hade vi på sin höjd någonstanns mellan 10 och 15 kunder... fett lungt som man säger i förorten.

Annars så har det inte hänt så mycket... jobbat några dagar och varit ledig några dagar... dom dagar man jobbat så har man krängt sitt brännvin och och tagit sig hem till La familia och dom dagar man inte jobbat så har man myst med La familia.
Gissar på att jag har besökt Heron city (aka Heroin city) fler gånger på en vecka än vad jag normalt besöker stället på en månad... jaja, man vill ju inte bara sitta hemma på dagarna och stirra på tv:n. Har också kommit på att om man ska handla på Ikea så ska man åka mitt i veckan och mitt på dagen.

Annar så har det mest handlat om Wilmer... och om min älskade MM. Wilmer som förövrigt spräckt den magiska 6kg gränsen... När han på dagen var exakt 8v så kvalade han in på 6,07kg. Så i tisdags blev han officiellt en tugnviktare. Sweet mannen... sweet. Pappas pojke...
Och min älskade MM har äntligen varit hos frissan och klippt sig... något som hon påpekat rätt länge att hon behövt göra. Så nu är det gjort... och kalasfint blev det oxå.

På lördag så ska vi fira (igen) lilla svärfar fyllde år den 1/2... firade honom i söndags, men då va ju inte alla närvarande... så då blir det firande med dom som inte kunde vara med i söndags.
Blir trevligt tror jag... eller vet jag ska jag säga.

Ska se hur det går för MM och Wimer nu... har varit ett jäkla liv på honom här ikväll... hans mage har varit stenhård... grabben vill ju göra nummer två, men har inte samma förmåga att själv bestämma när man vill göra den gissar jag på. Så medan jag jobbar på att inte förlora medlemskapet i samfundet så har MM givit honom mat... mat brukar hjälpa till och putta på det som han vill ha ut... man har ju liksom önskat att man har haft samma krafter som Michael Clarke Duncan, dvs han som spelar John Coffey i "Den gröna milen". Skulle kännas så bra om man hade kunnat köra lite handpåläggning och fått bort den där magknipen han hade.
Även om hans magknip är fullt naturliga och förståeliga så känner man sig ganska maktlös när han får det.

Ska ta och rapa honom nu och se om det händer något. Under tiden jag gör det så kan ni andra kolla på dom där läckra bilderna som MM lagt upp...

Klar slut

/PP

P.S.

MM... jag älskar dig massor... tack för att du är min.

Klart slut igen

/PP