Det är vad det har varit. Mer en än väcka tom. Det startade på onsdagen i förra veckan när vi åkte in med W till huddingeakuten. Då tyckte vi att hans utslag var lite väl utbredda på hans lilla kropp. Väl där så kom vi in ganska fort... det var förvisso väldigt lite folk där, men ändå. Givetvis skulle en kandidat undersöka honom först, vilket hon oxå gjorde... och vad gör lillskiten... nyser henne rätt i ansiktet... :) Trist bara om hon åkte på någon läbbig influensa efter det... Efter hennes undersökning så konstaterar hon bara att hon ska konsultera sn doktor som oxå ska undersöka honom... Sagt och gjort... doktorn undersöker honom och konstaterar att han har utslag på kroppen. Med oss hem får vi ett recept på tre salvor som vi ska smörja in honom med varje dag i två veckor. Dessutom så ska vi bli kallade till en "smörjskola" på södertälje sjukhus.
Så långt allting bra... trodde man... Alltså, även om det "bara" var utslag så blir man ju orolig... man vill ju veta vad det är, vad det beror på, om man kan bota det och om inte... hur man kan lindra det... Man vill ju inte att han ska ha ont, att det ska klia eller orsaka andra obehag...
Nåväl... han smörjs in som han ska och så blir det lördag... allt verkar rätt bra fram till det att jag ringer min kära och älskade MM. "Hur är det?", "vad gör ni?", "mår ni bra?" mm. Och svaren blev typ "det är bra, själv?", "vi har varit och handlat med mamma" och "jag mår väl bra, men W hade diaré förut idag" Säger hon helt lungt. Då tänker man lite... "jävlar, det låter inte sådär helt ok" men man är lugn ändå. Menar, det är MM som har sett och varit med om det... och så länge hon är lugn så kan jag oxå vara lugn... Man slutar att jobba och möter dom nere i centrum. Då visar det sig att han skitit ner sig på ikea. Jippie... det här verkar inte sådär helt bra. Hur som helst... vi åker hemåt, diskuterar lite om hur vi ska göra med situationen. Menar, det är ju inte så bra om han blir av med vätskan i kroppen. Så vi beslutar oss för att ringa sjukvårdsupplysningen. Och ärligt talat... dom känns väldigt överskattade ibland. Det enda man hör är "åk in, det är min rekomendation", "ni måste åka direkt" mm mm. Så åker man in för att få höra "vi kan inte göra så mkt med än att titta på honom". Nähe, tack så jävla mkt... visst... jag fattar att dom måste ta situationen på det mest allvarliga sätt som bara går det till de symptomer dom får uppräknade... men ändå...
Hur som helst... väl där, på huddingeakuten, igen... så får vi komma in på ett rum direkt. Så kommer det en sköterska och kollar lite på honom och tar anteckningar... Och vad gör lillskiten? Börjar prata och skratta utav bara helvete... Asså... visst är det kul att se honom pigg, och det hade skurit i hjärtat att få åka hem utan honom och MM bara för att man vill lägga in honom... men man hade på ngt sätt ändå velat att han kunde visa ngt som påvisade att han var sjuk men ändå gjorde att han fick följa med hem igen... Det togs blodprov och kissprov... givetvis konstaterade man att det var en virusinfektion i magen... eller som vi säger på svenska... maginfluensa. Grattis familjen... ha det så jävla kul. Det visar sig att man inte kan göra så mkt mer än att hålla en god hygien och trycka i honom vätskeersättning. Bara det är ju lättare sagt än gjort... menar, han vet ju vad som är gott och inte... vätskeersättning äter/dricker han enbart om han är jääävligt hungrig. Välhemma igen, han verkar rätt OK, jag och MM är rätt slitna. Det är rätt ner o sängen, och ner till apoteket dagen efter där sprit, vätskeersättning mm inhandlades. Och man kan väl lungt säga att man har väl aldrig analyserat bajs så ingående och diskuterat det med ngn annan som man har gjort dom här dagarna. söndag och måndag är rätt ok... det verkar som att det går åt rätt håll. Tisdagen... grattis PP du har precis vunnit en kartong feber. Och till MM ger vi en korg med ngt elände som gör magen allmänt orolig och konstig. På onsdagen är det dags igen... in på akuten, kandidaten undersöker, och läkaren kommer efter... Fast den här doktorn var mer avslappnad och förklarade att när det gäller småbarn så ger man dom enbart vätskeersättning om man beslutar för att ta in dom... normalfallet gissar jag på... det finns inget annat man kan göra än att vänta ut bakterien och som sagt hålla en god hygien. Grattis familjen... ni har precis vunnet nästa tävling, första priset är att ni ska sprita hela badrummet... jippi. Småsaker, som inte ens är jobbiga när man tar dom ur sitt sammanhang. Det är ju bara nyttigt för alla att hygienutrymmena är kliniskt rena... men med allt runt om kring så blir det bara jobbigt... för vi är ju inte helt kurranta själv... menar... om W är dålig i magen så är det väl inte mer än rätt att hans föräldrar oxå ska vara det...
Fattar inte hur man kan stressa upp sig så... MM sa idag... "det är helt otroligt... vi kan prata om så mkt annat... men vad gär vi... vi pratar om bajs och vem som mår mest dåligt". Sant så sant... det är vad det har handalt om dom här dagarna... sinnessjukt... man mår ju inte bättre av att upprepa att man är dålig eller att han är dålig... tvärt om... tycker mest synd om MM iaf... man märker att det tär mentalt på henne... klart det påverkar mig oxå... men nog mer på henne... MM har rätt... det är bara att gilla läget, blir man sjuk så blir man. Vi borde prata om dopet, renoveringen av W:s lilla krypin mm mm... vi kanske inte blir friskare... men vi känner oss kanske friskare iaf... åtminstånde som vanliga människor...
Nä. nu är det dags att krypa ner mellan mina slagna hjältar...
Här är dom föresten...
mina tappra soldater och älsklingar
